Jag byggde en AI-plattform helt ensam — här är vad jag lärde mig

Det finns en romantiserad bild av att starta företag. En idé föds på en servett, investerare kastar pengar efter dig, och plötsligt står du på scen och berättar om din resa. Verkligheten är en helt annan sak. Den handlar om sena kvällar framför en skärm, tvivel som gnager och ett envist beslut att fortsätta trots att ingen ännu tror på det du bygger.

Det här är min berättelse om att bygga Eventfold — från en studentlägenhet i Stockholm till en AI-native eventplattform. Ingen polerad version. Bara det som faktiskt hände.

Startpunkten: KTH och en frustration som inte släppte

Jag studerade på KTH Royal Institute of Technology i Stockholm när jag först kom i kontakt med eventbranschens teknikproblem. Som student var jag involverad i att organisera evenemang — allt från mindre nätverksträffar till större konferenser. Varje gång stötte jag på samma sak: verktygen som fanns tillgängliga var antingen för dyra, för klumpiga eller helt enkelt inte byggda för hur vi faktiskt arbetade.

Det var inte en aha-upplevelse i klassisk mening. Snarare en frustration som byggdes upp över tid. Jag såg hur eventkoordinatorer lade timmar på manuellt arbete som borde ha kunnat automatiseras. Jag såg hur provisionsbaserade plattformar åt upp marginaler. Och jag tänkte: det måste gå att göra det här bättre.

Innan jag startade Eventfold hade jag arbetat på Fidify, där jag fick en ovärderlig inblick i vad det innebär att bygga teknikprodukter i en nordisk kontext. Jag lärde mig om iterativ utveckling, om att lyssna på användare, och inte minst om alla de saker som kan gå fel när man försöker skala en produkt. Den erfarenheten blev en grund jag har lutat mig mot otaliga gånger sedan dess.

Ensamheten i att vara solo

Låt mig vara ärlig: att vara ensam grundare är ensamt. Det finns ingen medgrundare att bolla idéer med klockan elva på kvällen. Ingen som delar vikten av ett beslut som kan avgöra företagets framtid. Ni fattar allt ensam — från databasarkitektur till vilken färg logotypen ska ha.

Under de första månaderna var jag utvecklare, designer och säljare på samma gång. Jag skrev backend-kod på morgonen, designade användargränssnitt på eftermiddagen och ringde potentiella kunder på kvällen. Det låter kanske effektivt, men sanningen är att inget av det blev så bra som det hade kunnat bli om jag hade haft ett team.

Det jag lärde mig var att acceptera "tillräckligt bra". Perfektionism är en lyx som en soloentreprenör inte har råd med. Det gäller att skicka, få feedback och iterera — inte att polera något i evighet innan det når en enda användare.

Att prioritera med brutal ärlighet

Den viktigaste färdigheten jag utvecklade var inte teknisk. Det var att prioritera. När man är ensam om allt måste varje timme räknas. Jag tvingade mig själv att ställa en enda fråga varje morgon: "Vad är det enda jag kan göra idag som flyttar nålen framåt?"

Ibland var svaret att bygga en ny funktion. Ibland var det att skicka fem mejl till potentiella kunder. Och ibland — oftare än jag vill erkänna — var svaret att fixa en bugg som hade legat och gnagt i veckor.

Jag gjorde också misstag. Jag spenderade veckor på att bygga funktioner som ingen bad om. Jag optimerade kod som inte behövde optimeras. Jag designade om gränssnittet tre gånger innan någon ens hade sett det. Varje sådant misstag lärde mig samma sak: prata med användare först, bygg sedan.

Bygga eller köpa — den eviga frågan

En av de svåraste avvägningarna som soloutvecklare är vad man ska bygga själv och vad man ska använda befintliga lösningar för. Tidigt fattade jag beslutet att bygga kärnfunktionaliteten själv — det som gör Eventfold unikt — och använda beprövade tjänster för allt annat.

Det innebar att jag inte byggde ett eget betalningssystem, ett eget e-postsystem eller en egen autentiseringslösning från grunden. Istället fokuserade jag all min energi på det som faktiskt skapar värde för eventkoordinatorer: intelligent automatisering, smarta arbetsflöden och en upplevelse som känns genomtänkt.

Det här beslutet sparade mig månader av arbete. Men det krävde också att jag svalde min stolthet. Som utvecklare vill man bygga allt själv. Det känns bra. Men det är sällan rätt beslut när resurser är begränsade.

Den första kunden

Jag minns exakt hur det kändes att få den första betalande kunden. Det var inte en stor organisation. Det var en mindre eventbyrå i Stockholm som behövde en bättre lösning för sina biljetthanteringsprocesser.

De hade hittat oss — eller rättare sagt mig, för vid det laget var det fortfarande bara jag — genom en kontakt i mitt nätverk från KTH-tiden. Mötet var nervöst. Jag visste att produkten inte var perfekt. Det fanns buggar, saknade funktioner och ett gränssnitt som behövde mer arbete.

Men det som hände under det mötet förändrade mitt perspektiv. Kunden brydde sig inte om att gränssnittet inte var perfekt. De brydde sig om att jag lyssnade på deras problem och visade hur Eventfold kunde lösa dem. De ville ha en partner, inte en polerad produkt.

Den lektionen bär jag med mig: i tidiga stadier är relationen viktigare än produkten.

Varför AI-native från dag ett

Ett beslut som jag har fått frågor om många gånger är varför jag valde att bygga Eventfold som en AI-native plattform från början, istället för att lägga till AI-funktioner efteråt.

Svaret är pragmatiskt. Som soloutvecklare hade jag inte råd att göra saker manuellt. Jag behövde att systemet kunde ta hand om så mycket som möjligt automatiskt — sortera inkommande förfrågningar, föreslå svar, optimera processer. AI var inte en "nice to have" — det var det enda sättet jag kunde leverera en produkt som kändes fullständig trots att teamet bestod av en person.

Det visade sig också vara rätt strategiskt beslut. Att bygga AI-funktionalitet i efterhand, ovanpå en befintlig arkitektur, är betydligt svårare och mer kostsamt än att designa för det från början. Vår datamodell, våra arbetsflöden och hela vår tekniska stack är byggda för att AI ska vara en naturlig del av upplevelsen — inte ett påklistrat tillägg.

Envisheten som drivkraft

Om jag ska peka på en enda egenskap som har fått mig genom de svåraste perioderna så är det envishet. Inte den blinda sorten som vägrar se verkligheten. Utan den sortens envishet som säger: "Det här problemet är värt att lösa, och jag tänker hitta ett sätt."

Det fanns stunder då det hade varit enklare att sluta. När en viktig funktion krashade veckan innan en kunddemo. När en potentiell investerare tackade nej. När jag jämförde mig med team på tio personer och kände mig hopplöst underlägsen.

Men varje sådant ögonblick lärde mig något. Kraschade funktioner lärde mig att skriva bättre tester. Avslag lärde mig att förbättra min pitch. Och jämförelsen med andra lärde mig att fokusera på mina egna styrkor istället för andras resurser.

Det jag hade velat veta från början

Om jag kunde skicka ett meddelande bakåt i tiden till mig själv den dag jag bestämde mig för att starta Eventfold, skulle det innehålla tre saker:

Prata med kunder innan du skriver en enda rad kod. Varje timme du lägger på att bygga utan validering är en potentiell timme som kastas bort.

Acceptera att det tar längre tid än du tror. Allt tar längre tid. Alltid. Planera för det.

Be om hjälp. Att vara soloentreprenör betyder inte att man måste göra allting ensam. Mentorer, rådgivare och andra grundare i liknande situationer är ovärderliga resurser.

Eventfold är idag långt ifrån den produkt jag skissade på i min studentlägenhet. Den har blivit bättre — inte för att jag hade en perfekt plan, utan för att jag lyssnade, anpassade mig och vägrade ge upp. Resan fortsätter, och jag lär mig nya saker varje dag.

Om ni funderar på att starta något eget, oavsett om det handlar om eventtech eller något helt annat, hoppas jag att den här berättelsen ger er en ärlig bild av vad det faktiskt innebär. Det är svårt. Det är ensamt ibland. Men det är också det mest givande jag någonsin har gjort.